alla talar om kärlek som om den finns

ändå förnekas den när den kommer på tal

är det nåt som man kanske bara minns?

som nåt som påminner om likt katastrofal

jagar vi kanske bara en illusion?

törstande efter värme och närhet

när allt bara är en konklusion 

av beteenden och vänlighet

man jagar "den rätta/e" med iver

innan åldern sätter stopp

man med stora steg kliver

men ändå har man ett hopp

vad är kärlek för konstigt fenomen?

vad är det som tjusar och berusar?

man blir så darrig i sina ben

i huvudet det brusar

men blir man sviken slocknar kärleken

ej längre man känner tillit

då man vaknar till verkligheten 

hjärtat blir kallt som isbit

värm mitt hjärta, hela min själ

ty hjärtat fryser, själen trasig

finns någon som vill en väl?

man blir väl snart knasig