Bortom kraven som du ställer på en sån som mig
ekar tystnaden dovt vid snöns intåg en sen december

Bakom ratten är jag kall
flera nyanser av grå

Jag kan aldrig leva upp till dina ideal
kan inte sluta vara oprecis i mitt språk
inte sluta vara en mes
till sättet inte den du förväntade dig

Brutna löften om livslång vänskap är nu långt bakom oss
På den tiden vågade jag ännu hoppas
tiden innan jag valde att slänga bort det du gav mig
Du gav det till den du trodde att jag var
men den människan fanns kanske aldrig på riktigt

Jag valde mina ord med omsorg
sade det till dig som det var
hur jag kände
vad du betydde för mig

Men du kände aldrig samma sak