Det känns i tid
tiden, utan stopp
böljandes över vågor
ätandes av andras kött
levandes på mig
och dig, ma chérie
medan du förvränger
vrider och vänder
låter galaxernas kosmos
leva inuti dina lungor
som skapar effekter
så som växthus
eller kärlek
förstår jag plötsligt
värmen
när nerver andas
för det känns i tid
fram tills
det stannar