Vad hände dig, du arme Rödu Pilt?
Bland mänskorna du reste dig så ståtlig,
i kungens här du stred så stort och vilt
men vägen livet redde var försåtlig.

En fager mö av adligt blod du trådde,
din nåd härmed hos kungen blev till ända.
Ditt land och kung av lusta du förrådde
och tvingades att uppåt landet vända.

I Tuna du bopålarna slog ned
till ensligt leverne ödet dig tvang.
På lax du levde tills du blivit led

och ilsken på kyrkklockors höga klang.
Du slungade en bumling över Marmen,
mot Attmars kyrka sträcktes långa armen.