Tråden av okända vägar till det omedvetna, det undermedvetna och det subliminala öppnar sig för oss.

Jag ser mig inte tillbaka, det skulle vara värdelöst, allt kommer att raderas med förskottet.

Den som lämnar hem flottan har pushat oss så
som en flask post, vykortet på vattnet törstiga efter kunskap, kommer benen snart upp till ytan i form av förfäder.

De kommer att hålla vår vädjan om ära och dra våra öron spetsade i skolan.

Då kommer jorden att göra anspråk på sina hål
han kommer att fördriva oss och skicka oss i exil i den atmosfäriska världen.
där vifrån skogarna saknas och med dem den där drillan att vi lever,
vi kommer att röra vid vårt skenben och vårt fibula låter hammaren slå.

Symfonin om att vandra i ingenting kommer vi att leva i ljuset av vår egen fosfor
vi kommer att vara rädda för en jordbävning av det förflutnas svärdsväljande samveten.