Du skapar dimridåer kring dig själv med allt ditt pratande. Med ditt eviga intellektualiserande av dina känslor, och även av mina känslor, så bränner du broar till räddningen och omöjligör ett sant äkta möte. Du skapar dimridåer kring din själ och du står och stampar på samma punkt i ett meningslöst status quo som utarmar ditt liv och sänker både din och min livskvalité. Vem och vad har gjort dig till en sådan utstuderat imbecill pratkvarn? Är det din intellektdrivna psykoterapeut eller en demon?