Omgivningen
tjänar som kamouflage
för tillvarons verkliga beskaffenhet,
döljer varje dags nyhet,
varje ekelundsk början;
lurar ner oss
i gurglande träsk av inavlad vana
och blickarnas inkrökta skel,
glömska
av varje hjärtslags upptäcktsresa
i kardiovaskens existentiella djuphavsgrav,
i kallprat som höljer tystnadernas svindel;
tar loven
av varje ärlighets chockbesked

Tilliten till omgivning, hembygd, modersmål
och kropp
berövar oss den halsbrytande väldigheten
i den kosmiska framfarten;
bygger in ljuset
i migsvetsade klot av ignorans
medan tidsbegreppen låser om oss
och varje svepskäl sätter krokben och snarskank,
tills dödsögonblicket sätter ner foten
i alla
som ansett ogjort vara bästa väder
att vara ute i

Men upplösningen
kan aldrig bli för skarp

Ju starkare ett mikroskops resolution,
ju rikare blicken,
ner i plancklängdernas ofattliga diminuitet

Sålunda öppnar sig lager efter lager,
”valv efter valv”
i våra egna liv,
nyans i nyans,
sanning i sanning i sanning,
och i dikter och minnen modulation i modulation

J. M. G. Le Clézio skrev en roman
om skräp han hittade
längs en sydfransk gatstump

Dylan sa att ”sixty seconds can feel
lika an eternity”

När vanans zombietöcken skingras
i Satoris brustna ögonblick
öppnas i sinnet det Rigpa
som buddisterna på högplatån i Tibet
beskriver

och den som måste ställa frågan
kommer inte att förstå svaret