De döda låg i långa rader
som vetekärvar;
han kunde ha gått

på kroppar, nästan
från den ena änden till den andra.

Militärjackan, kantinen är nu kvar
i det förflutna.

Inga fler musköter, trött
på att marschera,
det nedtrampade gräset,
som var våt och röd
som sakramentets vin.

Veteranen har återvänt
till ett nytt fält, mjölet i axen

sprängs i skalen.

Regnet och vetet faller
på himmelen och jorden

smeker hans lie.