Sverige, landet lagom. Nationen full av introverta individer som bittert håller fast vid jantelagsmentaliteten. Sverige, landet avlång. En gång en förebild för omvärlden, nu ett varnande exempel för omvärlden.

Sverige, ett land som är så speciellt, är nu på väg att förloras till dårskap, vansinne och idioti.
Den långsamma upplösningen av den sociala sammanhållningen, ekonomiska tryggheten och kulturella gemenskapen har pågått i decennier och skett under vår tysta medgivande och passiva observering.
Med en nästan oinskränkbar makt har det politiska etablissemanget drivit igenom en fullständig demontering av flera samhällsviktiga myndigheter, såsom Polismyndigheten, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialverket, Migrationsverket, Kriminalvården m.m.
Under detta myndighetshaveri så har man tappat inte bara vital kompetens och kunskap utan det viktigaste som har gått förlorat är: tillit. Tillit i att den samhällsservice vi medborgare betalar skatt för ska vara av god kvalitet. Tillit för att vi ska bli bemötta med förståelse och professionalism. Tillit för att vi som lever och är födda i Sverige inte ska sättas åt sidan för en politisk agenda.
Men i takt med en alltmer förekommande myndighetsaktivism, där beslut fattas inte ur en strikt objektiv tolkning av lagen utan på ideologiska grunder så är det inte föga förvånande att vanliga människor slutar tro på staten och rättssystemet.

Den systematiska avvecklingen av det svenska välfärdssamhället har fått fortlöpa utan något knappt märkbart motstånd och det är få områden som har undansluppit den skadliga sandlådepolitiken.
Det svenska elnätet är idag föråldrat och gravt undersatt. Energiförsörjningen är hotad, nedstängning av kärnkraften samt de dyra vindsnurrorna som nu står stilla i vinter driver upp elpriserna till så höga nivåer att företagare, lantbrukare och privata hushåll fastnar i en destruktiv ekonomisk spiral. De höga bränslepriserna slår också hårt mot städerna och landsbygden. De svenska järnvägarna behöver uppgraderas och vägunderlaget är på många håll i landet fullständigt bedrövligt. Svensk sjukvård är i kris, patientsäkerheten är hotad av bristande språkkunskaper, otillräcklig resursfördelning, obstruktiv byråkrati och underbemanning. Skolorna präglas av problem, lärare blir idag begravda i administrativa arbetsuppgifter som stjäl värdefull tid som annars skulle gått till planering av undervisningen. Hot och påhopp har blivit mer vanligt för många lärare som tillsammans med eleverna upplever en stigande otrygghet i skolan. Den stökiga arbetsmiljön gör att kunskapsnivåerna gradvis sjunker bland ungdomarna och segregationen ökar även för barnen som går i förskolor och grundskolor där personalen inte pratar adekvat svenska.

Polisen saknar idag en stor mängd erfaren personal då många har sagt upp sig på grund av försämrad arbetsmiljö, dåligt ledarskap, låga löner, ökad hotbild mot poliser i yttre tjänst, osv. I tider när gängkriminaliteten breder ut sig och våldsamma dödskjutningar sätter nya rekord så uppger en av tre poliser att de överväger att sluta. Det är inte särskilt konstigt för vem skulle egentligen vilja jobba i ett yrke där vardagen består av att bli behandlad som skit av både kriminella och politiker? Vem skulle vilja jobba som polis när ens liv och lem inte är värt mer än åtta år?
Det svenska försäkringssystemet är helt upprivet. I ärenden gällande ansökan av sjukpenning och aktivitetsersättning så framkommer det stora brister i Försäkringskassans hantering då man bedömer att mer än var tionde avslagbeslut är inte tillräckligt utredd.
Detta sker samtidigt som organiserad brottslighet lurar till sig miljoner av svenska skattepengar årligen genom assistansbedrägeri.

Det är ingen underdrift att säga att det svenska systemet är vanskött, vanvårdat och vidrigt.