Han översatte henne tungt.
Hon understod honom där, hans skrev på henne.
Hennes rygg trycktes bokstavligen, pressades.
Med hans bakdel som satsdel, var hon alltså under både pressning och tryckning.

Så föll han till, det blev omslag.
Hon hamnade uppepå, med nytryck.
Han kunde inte läsa av, såg heller inte meningen,
nu när han inte längre var subjekt utan objekt.