När han 87 år gammal hade löst alla sina problem, bearbetat alla sina forntida superextremtrauman samt reglerat sina skulder hos kronofogden, så kände han att han var redo att bejaka sin livslust och leva sina drömmar fullt ut. En gråmulen djävla tisdag så fick han beskedet: En dödlig cancer som gav honom tre månader på sin höjd att leva.
Hans katt Murre satt och betraktade honom med en oändlig ömhet med hemtjänsten var lika stressad som vanligt och hade inte tid att sätta sig ned och prata. Hans liv hade varit en nästan konstant holmgång av sårad kärlek, psykiska sjukdomar och anlagda bränder.
När hans dag var kommen så lade han sig ned tillsammans med Murre på sängen, drog sina sista andetag med ett stort leende och somnade in i den stora dödsglädjens frid.