ta ett land som var en blänkande ort på kulle
med gruva, granar, kraftverk och tillhörande välfärdsstat
låt sedan dess medborgare cykla på osandade vägar
till moder Svea som inte öppnar
ta ett land som
still hoppas de minsta undersåtar ska leva som sakletare
förnöjda sakletare i folkhemmets lämningar
ta ett land som var ett sekulärt paradis
men just nu skriver jag inte om monoteistiskt förtryck
nu skriver jag om myndigheter som kan utreda dig
tills du hoppas på nepotism, eller en koja i skogen, inte samhället
ta ett land
en frustration är följande,
om vi undviker katastrof kommer vi avfärdas
om saker fortsätter att bli värre, ja, vad gör vi då?
som landsfader kan du
skylla på Mellaneuropeisk 1930-tal när du förlorar röster