När man är gammal passar en sonett,
men verkar inte gillas av de unga,
som drar på sina dikter, mörka, tunga.
När man är gammal vill man ha det lätt!

Trippelitripp! Man tassar framåt nätt
och passar på att något schwungfullt sjunga.
Sonettens vagga är ju gjord att gunga
en gammal man som slipper sans och vett.

Dock, unge David med sitt harpospel
gav gamle Saul lindring i hans plåga.
Det kan väl inte vara dumt och fel,

av yngre diktare det ljusa våga
med melodier som gör själen hel?
Varför ej en sonett? Det är min fråga.