en blek kanvas i en snäll vinter
och jag kan bara tacka gubben Gud
mitt hjärta är nästan alltid på andra ställen
men idag på promenaden
kände jag hur den pickade i uppförsbackarna
medan solen sken in i mina ögon
förnimmandes hur jag äger min själ själv
tänk att min själ är min egen
tanken är nästan svindlande
och jag fylls av falsk skuld
över något så självklart i ägandeskapet
egentligen ska jag vara tacksam över självinsikten
precis som jag är över skrivandet
den som fyller min tomhet
jag andas på den försiktigt
inifrån
medan min själ glider tyst som en komet
för varje tangent jag trycker ner