Orion, jägaren på himlen än
han jagar oxen, haren, björnar där
Plejaderna som stjärnor sköna är
Orion, morgonrodnad Eos vän

På himlavalv Orion jagar men
för Artemis ej templet längre bär
och även stjärnor faller; tiden tär
på Betelgeuse, hans axel, orkar den?

Så svullet röd är axeln Betelgeuse
Den ömmade som omen för miljon
Som supernova slutar denna sol

Den kastar skuggor snart, ett magiskt ljus
Då den försvinner i en explosion
Orion gungar då så nätt i stol