Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Orion

Orion, jägaren på himlen än
han jagar oxen, haren, björnar där
Plejaderna som stjärnor sköna är
Orion, morgonrodnad Eos vän

På himlavalv Orion jagar men
för Artemis ej templet längre bär
och även stjärnor faller; tiden tär
på Betelgeuse, hans axel, orkar den?

Så svullet röd är axeln Betelgeuse
Den ömmade som omen för miljon
Som supernova slutar denna sol

Den kastar skuggor snart, ett magiskt ljus
Då den försvinner i en explosion
Orion gungar då så nätt i stol




Bunden vers (Sonett) av Roggebogge
Läst 59 gånger
Publicerad 2022-01-25 16:56



Bookmark and Share


  Ulf Carlsson VIP
Rytmen, metern och rimmen sitter där de ska!
Viss temporal inkongruens.
"Voltan" i de avslutande terzinerna är lite otydlig med Orions skadeglädje.
Utmärkt försök!
2022-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Roggebogge
Roggebogge