Hon teg. Mellanrummen släckte ut 

ljusen. Det var utmattningen som ställde 

dörren på glänt. Hjärnan ville fira med 

champagne, klättra längre, friare djupare. 

När grunden var lagd skulle den nya grunden 

greppas. Bilderna av källarförrådet trängde 

förbi vardagens. Det fanns en bottenvåning och 

den verkliga behövde ordnas. 

Det var inget fel i att göra det lite fel. Huvudsaken 

att samla ihop och lämna in. Bli av med. 

beslutsamt släckte hon ner. Lät er skåda den trötthet 

som alltid blev dagbok. När hon var betydligt yngre 

skrev hon alltid längst ner. Tack gode gud. 

hon trodde hon visste varför. Nu.