Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Famn av vissna pioner

Att försvinna bort. Fastän hemlängtans vita grönskan balanserar i det egna jaget. Gryningens nätter svartare än drömmar om fladdermöss. Dess innebörd sägs vara ångest. Vem vet. Kanske bottnar osäkerheten i en famn av vissna pioner. Funderar över varför, men svaren sällan svarar. Akvarell. Mitt livs akvarell. Till tonerna av strändernas vemod jag lyssnar från sängens satin. Blunda du näktergal av förlorad tillit. Kanske poesin räddar mig denna gången. Lagom tillbakadragen lycka jag känner hennes andetag bakom mig. Det enda jag behöver göra är att vända mig om och välkomna henne. Varför tvekar jag då? Skönhetens sköra skal omsluter ömtålig känslighet. Hur hade det varit utan närhet, kanske som en vingklippt burfågel. Sträcker mig efter resterna av samhörighet. River mig på dess vassa klippblock. Ännu mina fjädrar beskyddar mig från de frusna gatornas klagan. Andas in verkligheten. Andas ut overkligheten. Allt däremellan endast en svag viskning. En viskning som nästan inte hörs. Inte jag heller. Inte ens om jag låtsas vara mig själv. En stund. En evighet. Igår.




Fri vers av Black raven VIP
Läst 26 gånger
Publicerad 2022-01-28 16:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP