dagarna väntar
knackar försynt på dörren
det var ännu vinter
stormen skakar trädens kronor
För en sekund hejdas solen
efter en dag eller två
kände människor vinddrag i kjolen
snart bryter solen genom täcket
skriver fingerspråk
stänker prickar över huden

och papperets yta buktar av ord
där färgen rinner in i bilden
som spåret efter myggans blod