Människan
talar hänfört
i utkanten av intelligensen,
men blir sittande
med sig själv;
målar försvinnande gudar
på tomma sinnen,
Robert Rauschenbergiska;

är lika förtjust i sin tyska pennvässare
som i sin italienska hustru,
medan alla speglar utom de täckta,
ser honom stint i ansiktet

Människans synapser glimtar till
och slocknar,
som 1800-talets skeppslanternor
eller vita måsar i svarta havsnätter

Under röntgen
ser människan ut som skorpion

När hon går ut genom en dörr
stiger hon in genom en annan

Det är universum

Allt kramande
är bara att vika undan
för det grova och oundvikliga;
en stråle sperma
är nyckeln till nya oundvikligheter

Stapplande mellan förutfattningar
och eftersken,
ingen avslappnad,
vad som helst att uppfylla;
främlingar
som söker efter något att tänka;
ett övervägande flertal
som gungar på svallet,
beter sig som inget,
så var prydlig och ren;
döden är en hedersam resande

Se dig själv passera
i lacket på en sportbil