En aning av höst, så nära
den fanns icke här igår
flyende sommar lämna
ett stänk av din skönhet kvar
i dagar av högre vemod
natten ger föga tröst
September i brutna färger
går över i frostklar höst

Det susar stilla i löven
som mognat i månljus natt
på ängen blommar daggen
en saga i silvervitt
September, en sommars avsked
dröjer vid dödens port
då längtar jag vårens vindar
som människan alltid gjort

September
min vilsna längtan
den finner ej vägen hem
du är blott dödens skönhet
men ej mitt elysium
en skönhet som snart försvinner
färgerna bleknar bort
september din vackra saga
är ljuvlig men alltför kort