Jag njuter av morgnarnas maklighet
i tankar som strider mot saklighet,
gläds åt Nietzsche och Hegel,
tummar på var regel
Men vad tusan vill han?
(jag lyssnar extatisk till Dylan),
kliar med pennan i språkets bruk,
söker få till ett Nobelprisstuk
Som jag är lös och ledig
far jag med Lord Byron till Venedig,
känner hur pumpen dunkar
när jag sitter i gryningen och runkar,
dricker vin och mumsar bröd på en bro
långt från mötesprotokoll på PRO
Men vart ska väl detta lända?
Åren tycks hunnit till ända...
Slutet lär komma på posten som ett brev,
och inte var det Bonniers som skrev
Lata lektörer må jag klandra
för jag måst tota för mig själv, inte andra
De sitter väl med ögonen i kors
djupt i en målning av Hieronymus Bosch
Själv försvinner jag i framtidens ljus
i en Dylanlåts tjufyrafönstershus