jag gick på stan en gång
och så mötte jag en kvinna som sa att jag skulle dra åt helvete
hon pekade åt höger
och att jag skulle dra åt helvete
så då gjorde jag det

jag gick åt höger med tårarna längs med mina kinder
på skakande händer lyfte jag mobilen ur jackfickan
signalerna
bortklicket bortklicket bortklicket
kontra mordhotet

jag tänkte
jag måste lugna mig
jag måste valium
jag måste hämta mig innan dörren och frågetecken sprids ut framför mig i det lilla köket
det är för mycket att kliva i
för mycket att ta i som hon tagit i
för mycket att skingra med bara mina bara händer
det starka ljuset
penetrerar mig

luktar starkt som cigarettrök
som rök i kläderna
förintande för din moder och din fars blick

förbipasserande tittande inte på mig
även fast
jag bar ett bitmärke på kinden den dagen
min sminkning var explosionsartad

och när jag kom hem
hade jag lugnat mig nog
för att tala i normal ton
jag uteslöt de normalaste detaljerna
och beslöt mig för att endast dra djupa andetag

sen gick vi till sängs
och när vi vaknade
var jag död
och lakanen varma med levrat blod

hon blev traumatiserad stackarn
jag har aldrig riktigt kunnat släppa det
och kommit förbi mitt dåliga samvete
det står i vägen

inte kunde hon förstå
att inget var hennes fel
inget var någons fel

det var ödet
som någon sa
fan vad jag älskar denna någon för att den sa det

att lagbrott är ödet
att blickar och lagbrott är ödet

lagbrott är ödet
och det är thank god för det

iallafall,
jag blev en död
och min kista
röd
färgen av hjärtskärande skrik
jag skrek aldrig några sådana, men jag vill tänka att jag gjorde det
att jag vågade göra motstånd mot stånd
men jag hade inget motiv
och hon hade inget motiv
och nu är min kista här
redo för jordsättning

adios