Hjärtat skramlar iväg nerför gatan

Jaget sjunger inom sig

Tystnaden stiger i dagvattenbrunnarna

Orgelverken står stumma
i gapande katedraler
med sjuka fåglar frasande
djupt i tysta skuggor

Marelden flämtar i Lvivs synagogor

Tanken på Gud blöder

Korta liv hävdar evigheten

Ensamheten läser Kaddish

Tystnaden rinner svart och tjock
genom städerna,
tränger in överallt,
övermannar det sagda

Kärleken är ett sinnessjukt lejon
i Samsaras fångstgrop

Vevliror, stråkharpor
och träskofioler kapslas
i tidsnöd
som urtida insekter i bärnsten

Beethovens pianosonater kallnar
som slingrande sjögräs
runt multnande kroppar

Das wohltemperierte Klavier eroderar
i en stelnad åtbörd
längst in i en blind skugga

Dmitrij Sjostakovitj och Moishei Vainberg
torkar i sina namn,
de knastriga partituren vimlande
som konfetti
genom storstäderna;
Torah uppvikt på måfå av vacklande vindstötar

Knackiga paragrafer teleprintertalar
för döva dagar i lyckta lagrum

Blanka bilar
med kallnande huvar
står uthällda på Manhattan
som läckra praliner
i slumpmässiga oordningar,
knäckta i gatukorsningarna,
med sött, krämigt blod läckande
ur karosserna
medan John Cages och David Tudors
Indeterminacy
kvävs i en slocknande bilradio
på 226 E 89th St

I Shiraz skrattar Rumi i de glömdas minnen

Törsten rör sig obehindrat
runt hungerns kolosser