Med sorg i sitt bröst
satt han på sin ålders höst
med tröst i sina händer
Han minns alla bränder
han både släckt och väckt
alla relationer han knäckt
i berusad affekt

Med huvudet nedsänkt
minns han det liv han dränkt
med den flaska
han håller i sin hand
som gjort allt till aska och sand
inget blev som han tänkt
nu när han löser alla band
för att färdas mot fjärran land