Läs Stjärnrötter - Fri vers av Rafmagn

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Stjärnrötter

Stjärnorna sjunger minnen
om när himlen var vår
om när rymdens svärta var lockande
och havet speglade värme.

Jag kan inte dra ut stjärnorna
med rötterna
de har vuxit igenom min själ
som blodkärl.
Världsträdets grenar
växer genom min bröstkorg
och knoppas i mina känslor.

Jag har smält samman
med allt som är obegripligt och dunkelt.
Jag är ett
med världens likgiltiga föränderlighet
och universums kärlek.
Natten rinner i droppar
över min panna.

Fri vers av Rafmagn VIP

Läst 748 gånger och applåderad av 28 personer

Utvald text
Publicerad 2022-02-04 19:40

Skriv ut

Spara som PDF

Honungsgrävling
Oerhört vackert. Liknelser och beskrivningar som placerar en i centrum och lämnar en med ett djupt andetag. Väldigt bra skrivet. Tack.
2022-04-09

Elaine.S

Vilken alldeles sanslöst bra samling ord. Läser och njuter av orden och meningarnas mening. Jag gillar allt men allra mest mittendelen. Den behöver första delen och sista delen för att bli komplett, så med andra ord så finns det inga onödiga ord i din skapelse. Bokmärker och grattis till en välförtjänt stjärna.
2022-02-20

Evelina Bramstång
Så vackert!

"Jag kan inte dra ut stjärnorna
med rötterna"

och "Natten rinner i droppar över min panna".

Originella, talande bilder.
2022-02-09

Lustverket VIP

Ännu en ekofilosofisk reflektion från dig som skickar svallvågor till alla som lyssnar. "Jag har smält samman
med allt som är obegripligt och dunkelt" är himla bra, hur annars ska man förstå oss, vi små dammpartiklar bland biljoner galaxer. Eller också är vi större än vi tror, stjärnorna så som vi ser dem kanske bara finns hos oss eller genom oss, det visste vi möjligen mer om innan Galileo och Kopernikus, när himlen ännu var vår.
2022-02-09