som ett segel faller kraften ut
när vindarna mojnar
och jag lägger upp benen
i ett stillsamt vardagsrum

jag räknar minnen
med försiktiga fingertoppar
på valda platser
lämnade du dina spår

ögon kommunicerar
om en världslig vardag
och jag försöker finna orden
som smälter ditt försvar

jag är glömd bakom glöden
fast i ett vapen av självklarheter
tappar tid i dimman
tappar tro i förlorad atmosfär

mellan mitt här och ditt där
är jag dömd av silhuettens
ostrukturerade skepnad

jag är glömd i mina tankar
förförd av synade blickar
med ett oanständigt uppförande
vill jag stanna tiden hos dig