Bob Dylans kropp
är ett lyckat experiment
på en nyvässad blyertspennas
vassa spets

Dagen är ett nytt försök
på utsidan
av ett migräntempel
som fortfarande ringer i klockor
och slår i dörrar

Borta i minnesbankens utskärsdis
står Potalapalatset
Kalle Ankakäckt
i självsäker äventyrslust

Bigglesböckernas gröna W. E. Johnsryggar
utgör en ogenomtränglig palissad
mot den sena barndomen,
den tidiga ungdomen

Om 100 000 år
har min själviskhet klingat av

Jag tar språnget in i tankefyllan,
full av tankar,
tankfull,
med barfötterna i mångfalden tankar
som föll

Kroppen är en rörelseapparat, en energibrännarmaskin,
så jag kopplar upp den
på skidorna
och låter den dunka samlagsystert
längs den snöpackade landsvägen
mot Gunnarsdjupet

I slutet av energiruset
ligger en omgång endorfin och sjunger

Jag svävar över referensytan