Jag såg i en dröm en natt, en stjärnas ljus,

fälla sitt sken över livets brus.

Tveka, ta steget och sedan dö.

Så ser vintern på våren och våren på

snödrivans tö.

Vaknade omilt i tidig timma

av vatten som tvunget var att rinna

mindes känslan av mod och ett sista 

man kan vara glad att något dör

men ändå sörja att det mista.