Inget speciellt,
bara en vanlig dag ju

Jag ligger kvar en stund
och tänker att inget är så speciellt
denna vanliga dag

Jag ligger här
i ytan av en himlakropp
som ligger på sniskan
och roterar
både runt sin axel
och en annan himlakropp
och dessutom
med en 100 000 ljusår bred samling
miljarder himlakroppar
som tillsammans roterar runt sig själv
i förhållande, inte att förglömma,
till miljarder liknande samlingar,
denna vanliga, icke så särskilda morgon,
när ingen vet vad någonting är,
och där jaget
som kan uttrycka alltings tisdagsmorgonsvanlighet
ändå bara är en sidoeffekt och biverkan
av den s.k. utvecklingens medvetslösa dribblande
med grundämnenas subatomära minstingar,
varur medvetanden glimtar till
som skeppslanternor eller supernovor,
och i själva verket utgör materiens gryende
självmedvetande,
högt i abstraktionsnivåernas staplande;
ett korthus på barndomens vaxduk,
där Kosmos spelar högt
och slår sig ur sin medvetslöshet
i kärnfysik, kvantmekanik, astrobiologi,
poesi, bergsbestigning, kaffesörplande,
sex, Perry Masonserier och tacksamhetsskulder:

En helt vanlig tisdagsmorgon i Norrbotten
och Eldslandet, på Kibbitz Gan Shmuel
och 6814 Cherokee Drive i Baltimore;
en dag då inget är speciellt
och allt precis som vanligt
och hå hå jaja
och jodå, så att...