conformation bias ja vad är det?
vi börjar med enklaste i detta uttryck nämligen konfirmation. Och jag gör ingen betydelseskillnad om jag stavar ordet med c eller med k som jag förstått det är c ett anglosaxiskt påfund men konfirmation är ju faktiskt ett latinskt ord med betydelsen bekräftelse. och vad är det hen bekräftar? Ja sin kristna tro. som han kommit att få del av i och med sitt dop. För att bli döpt innebär ju att bli upptagen i en församling.
och att bli döpt som ett spädbarn innebär ju inte automatiskt att hen blir en kristligt troende person men hen blir i och med dopet en församlingsmedlem. vid 15 16 års ålder börjar allvaret. och om man så vill kan ritualen ses som en initiationsrit för att komma in i vuxenblivandet som ju är en process som med det moderna livet sträckts ut på ett sätt som var tidigare generationer helt främmande. Men min direkta erfarenhet begränsar sig till 1965 och senare. Min morfar som föddes i slutet på 1800-talet hade helt annorlunda syn på dessa ting. Han var djupt troende men av
det stillsamma slaget och han försökte inte övertyga någon men den fanns bara där som ett oomtvistligt faktum och jag tror att han var nöjd med detta. och han var totalt fatalistisk när det gällde trosfrågor det var i alla fall så jag uppfattade honom. Men man skall komma håg att det var ett barns uppfattning inte en definitiv objektiv sanning. Men jag har inga minnen av att han på något sätt försökte truga på någon hans uppfattning. som jag upplevde det var det mer var och en får vara lycklig på sin tro. Det var skönt. I huvudsak praktiserade han sin tro genom att göra saker som en räddhågad person aldrig skulle falla in att göra.
Sedan kommer vi in på det problematiska bias. Jag läser i min eng lexikon: an oblique line or direction; a prejudice, warp, unbalanced. Klart är att confirmation bias helt har mist sin religiösa konnotation. Uttrycket har hamnat i den psykologiska sfären. (forts följer)