Jag vill gå
så djupt inåt
att jag utrotas
av rötterna
som kväver mig.

Forma mig
till jordastoft
som lyfter
med vekaste vind
och seglar
i andens blåst
över själahavet.

Jag vill gå
så djupt inåt
att rötterna
som kväver mig
lyfter mig
hela vägen upp
till hålan i trädet
där hjärtat trummar
livets rytm,
där extasen upplöser
den mentala dansen,
sinnesleken vi ser
överallt omkring.

Jag vill gå
så djupt inåt
att jag drunknar
och vaknar i kroppen
som saknar nakenhet.

Forma mig
till ett enigt
sandkorn
som bestiger bergen.

Jag vill gå
så djupt inåt
att askans ljusa kusin
är allt som kvarstår
efter åskans låga
famnat mig.

Forma mig
till eldfågeln
som talar ljus
och viskar kvitter
i augurernas
siande öron.

Jag vill gå
så djupt inåt
att språket
förlöses i sin renhet
och klyvs
av kärlekens klinga.

Jag vill gå
så djupt inåt
att djupet slukar
och spottar
upp mig
bland stjärnorna.

Jag vill gå
så djupt inåt
att jag förintas
och intas
av gapet,
mitt eviga hem.

Men,
jag vill
inte min vilja,
utan min sanna.

Jag viker mig
och står i det grunda
om det är djupets platå
jag blivit given som gåva.