du ritar dina egna stjärnbilder
drar nya gränser på kartorna
skriver med ord ingen annan förstår
skrattar högt åt skämt ingen hör

Du bjuder in mig, på kaffe serverat
i legobitar och vi gömmer oss
under bordet där du i panik förklarar
en minut där du öser ur dig svaren
lägger pusslet av gåtor som är du
och du frågar oroligt om jag förstått
om jag hann ta emot allt det där
och jag nickar, i lögn, i hopp om att
du ska ge mig en chans till och du ler
blind och döv för det du inte vill förstå