Säg, vackra vatten som nu flyter så stilla
känner du kittlingen av vår?
eller, tänkte hon, är känslan frusen
nu när allt är kallt och kylan rår.

Ur vattnet steg en bubbla upp
ett gny ekade ur frusen is
jag vet viskade hon, att återfödas
det gör ont och har sitt pris.

trots att dagen var någorlunda ny
så tafatt försökte solen räcka
sitt sken genom tjocka täta moln
att isens yta täcka.

Då med en rysning ryckte vattnet sig loss
från strandremsan som färgades grå,
ett bubbel i hjärtat, ett nyfött hopp
tändes hos henne som stog och såg på.

lite ostadig på benen, om nu åar kan gå,
liksom hon inför denna annalkande vår
av värme sår i hjärtat kan läka
och helat bli utav vattnets tår.

Dröj nu inte, värme och grönt
porlande vatten och förlösande ljus
vi som återföds var vår
behöver vattnets livgivande brus.