som mörkret styr, inget någon vill möta
för när vi närmar oss akuten
det är då vi vattnar vår trädgård
om och om igen
visst är det sorg, när människor
allt gott de glömt
och mördat sin bäste vän
tills den hand som slog, tills klibbig av blod
aldrig kunde bli vit igen
allt som slumrat djupt, slog våldsamt ut
i giftig blom
och en förfärlig dom.