Svårt att klaga bre. Men hatar min åklagare.
Psykologen säger själen är sönder....
Svårt att laga de.
Hoppas dock på ett bra slut på min saga-yee.
Eller åtminstonde något behagande.
Trött på stunder slagen kommer haglande.
Livet ger inte mycket bara massa tagande.
Blir inte ens ledsen längre bara rasande.

Känns ibland som man lever på tid som är lånad.
Jag hoppas att domen inte gör mig förvånad.
Sitter i skamvrån ensam, vilse, arg och hånad.
Inte sett någon förutom advokaten på XXX antal månad.
Jag kommer aldrig ha ett normalt liv....
På den chansen blev jag tidigt rånad.

"Gör gott" så ett citat löd.
Svårt att vara god när man är i konstant nöd.
Kom ihåg. "Ena mannens bröd är den andres död"
Synderna som kroppar. Börjar samlas på hög.
O runtom färgas marken av en vätska så röd.

Man kan säga........
Att misshandel är ett fall av våldsamt ofredande.
Jag vill massera deras ansikte med mina knogar tills
det inte finns någon chans för reparerande.
Gradvis tog våldet och eskalerade.
Hand i hand med mitt masturberande.
LÅNGA stunder av smärta korta av njutning.
En tydlig bild av mitt levande.
Man kan undra exakt när allting skevade?
Dock oavsett så har det hjälpt mig med mitt lyriska levererande.
Blir man vad man äter....så har jag ätit hat till mat.
Och det lär komma mörka lyriska demonstrerande.