Jag greps och föll
In i en stad som slitits isär
En plats i misär
Från början en kamp för demokrati
Som möttes av våld från polis och militär
Damm kröp in genom min hud
Skrik ekar kvar
Barnens blod
Rann som tårar
Stora ögon som frågar
Vad som händer
Himlen lystes upp
bränder

VAD
ÄR VI
MÄNNISKOR

Ögonlocken bränner
Känner stressen i mitt bröst
Fysiskt smärta
Nära att spy
Tittare varnas för denna dokumentär
Samtidigt ett liv som är verklighet
För de som skildras här
En ung kvinna med ofattbart mod
Som önskade att omvärlden såg och förstod
Jag tror inte vi har ord i vårt språk
Som kan beskriva
Fruktansvärt, otäckt, grymt
Är för litet
När ett barn bär på sin bror
Det lilla ansiktet sönderslitet
Sprängt
Fyllt av splitter från en cluster granat
Han skulle bara säga hej till sin kamrat

VAD
ÄR VI
MÄNNISKOR

Trots allt hade de hopp
Lekte, skrattade, sprudlade liv
Tills natt och bomber föll
Då de satt tillsammans och bad att huset höll
De ville stanna
Se växter gro
Odla och tro på att finna ro
De skrapade marken
Tog med sig sand
Att sila mellan fingrar i främmande land
Tvingades lämna sitt hjärta och liv
Färdas i natten mot okänt och dolt
Så burar vi in med stängsel och stopp
Förintar det sista som fanns av hopp

VAD
ÄR VI
MÄNNISKOR

©Malin Tyberg