snälla ge inte upp på oss vi behöver bara vakna
varje minut räknas
kanske har vi tid på oss
varje ögonblick räknas
det måste alltså finnas något
kvar här
som vi värderar
nu ser jag
min älskling
blunda
med ena ögat
jag noterar det mest
kan ändå inte missa
att uppgivenheten
bryter ner dig
i ett stilla
lågmält
grepp
men varje försök räknas
så då är det inte förgäves
att jag upprepar
samma tre känslor
varje gång
något tröstar oss
det går faktiskt
att känna slut på en känsla
och sen
kommer kanske något annat
lättare
när jag åkt från sundsvall
till stockholm
och tillbaka
så går jag storgatan
känner mig
som en fullständig främling
ändå med ett öppet hjärta
en öppen papperskorg
att ösa i
men ta inte min ledsamhet
ur kontext
det är bara på den här platsen
jag inte kan andas
letar efter en pappa
som inte finns mer
vältrar mig i det
tillräckligt länge
för att tröttna
tillräckligt länge
för att aldrig tröttna
det är
en bräcklig
Evighet