du säger till mig
att här är vår långsammaste dans
femton år
allt känns som igår
du ler
älskling
halva livet har gått
och kanske
har mina dagar innan dig inte ens hänt

ibland är uppoffringarna
begravda med mig i trädgården
vi har ju varit barn så länge ihop
har väntat så många nätter
på att telefonen skulle svälja oss hela
såg reflektionen i skärmen hata sig själv
pratat med brutna röster
för att bygga något beständigt

ibland kanske din kärlek varit slösad på mig
det mesta jag kämpat för
har jag trots allt
inte fått behålla

och det blir kallt
sen blir det höst
plötsligt har det redan gått ett år
sen pappa dog
och jag kämpar med en ny tideräkning
i mitt liv

mantrat är uttömt
att bara kärlek sväljer sorg
men redan som tonåringar
förlorade vi oss i stunden
då inget längre gick att ta tillbaka
inga löften eller lögner som känts
sen dess
men all tid senare
stänger jag fortfarande bara ner allt
för dig

imorgon
ännu en morgon
jennie