dovt över sjön dunkar isens hjärta
jag sitter på den kalla stenen
förlorad i ljudet

en vinterfågels ångestskri
som ett sår genom luft och ande
skärper min hörsel

ännu dovare, mer vibration än ljud
slår jordens hjärta i otakt med mänskligheten
en planetär arytmi

och vi behöver konstgjord andning
kosmisk lustgas
för att överleva oss själva