Med tanke på det förändrade säkerhetsläget i Europa
samt de senaste 20 årens förhastade nedrustning av
Sveriges försvar, borde ett svenskt medlemskap i
NATO bli en av årets viktigaste valfrågor. Jag är för ett sådant och har varit så sedan 70-talet.

Sagt med all respekt och beundran för de militära
enheter och den försvarsorganisation vi har,
men för överskådlig tid framåt så är resurserna
otillräckliga med avseende på både yta och djup.

I nuläget föreligger ingen akut hotbild mot
Sverige men situationen kan förändras snabbt.
Vi får hoppas att läget i Ukraina stabiliseras, att
dess gränser respekteras och att den demokratiska processen och rättsstatens institutioner överlever
och fördjupas.
Vidare att kontakterna och relationen mellan
väst, Ryssland och Ukraina kan gå in i en ny period
av ökat förtroende och fördjupad vänskap, med
intensifierade ekonomiska, vetenskapliga och
kulturella kontakter som följd.

Den försämrade säkerhetspolitiska situationen
i Europa är djupt olycklig; inte bara för dess
egna nationer, utan sett i ett vidare perspektiv,
för hela världen. Vid sidan av den ökade risken
för direkt konfrontation på den europeiska
kontinenten, kan följden bli ekonomisk
stagnation och recession.

I en utopisk framtid har alla soldater, arméer
och militära organisationer spelat ut sin roll
och blivit överflödiga, men vi är inte där än,
hur gärna vi än önskar det; säkerhetspolitiskt
önsketänkande är inte bara farligt, det kan
bli direkt förödande.

Genom den styrka och kraft som USA tillför
NATO skulle ett medlemskap ge Sverige en
väsentligt ökad säkerhetspolitisk stabilitet
och trygghet; och inte bara oss, utan även
vårt närområde, Europa och världen i sin
helhet.
Skulle vi välja att ansöka om medlemskap så
bör vi kunna nå ett sådant inom en snar framtid.

_______________________

I den här publiceringen av texten har jag gjort
några få ändringar.

Jag protesterar som så många andra mot
Rysslands invasion av Ukraina och ser den
som olaglig och orättfärdig, och hoppas att
den avbryts och avvecklas.