Låt oss vara ljusstrimman
som tränger igenom mörkret,
blir större och större,
ökar i styrka,
då vi öppnar dörren,
till det kolsvarta rummet.
Där vi påminner mörkret
om dess begränsningar
om dess otillräcklighet.
Där mörkret blir skuggan,
som förblir liggandes,
bakom ett oändligt sken.