Per-Anders det hette ett mansbarn

som föddes i maj fyrtiosju

Han lärde sig tidigt ta ansvar

och gjort så från förr och till nu

Han stretat och gnott

I ladorna samlat

På kontot det grott

och in stålarna ramlat

Nu njuter han ledig

i ålderns behag

Av avkastning redig

och grogg, icke svag

Men dock understundom

när TV:n orerar

Han kom underfund om

att rykten florerar

Om krig och om priser

som skenar i taket

Om olika kriser

som skakar gemaket

Hans panna då rynkas

och rösten den skälva:

”FY FAN VAD DET YNKAS,

NI FÅR SKYLLA ER SJÄLVA!”