Om han fick ögonen på henne redan innan hon fyllde 15 vet jag inte. Nu är hon 15 i alla fall.
Att de är syskonsjälar och har en "speciell vänskap" talade han mycket om i början.
Förhållandet var kyskt, platoniskt, ville han få oss att tro först. Hon är 15, han är 43! Nu är han mer öppen med sina känslor och hon också i alla fall i vårt sällskap. Grooming, tror ni nu. Han vill bara utnyttja henne sexuellt.
Men det är inte riktigt så enkelt.
Han är den svagare parten i förhållandet eftersom han är den som är mest fäst. Han måste nära en ständig oro att hon ska lämna honom. De andra flickorna i hennes klass har killar som är jämnåriga eller en eller ett par år äldre. Ingen av dem träffar en man som är nästan 30 år äldre.
Gioconda är prinsessan i vår lilla by här i bergen och sjunger i kyrkokören. En snygging som har börjat bli medveten om den makt hon utövar på det motsatta könet. Flickan är välutvecklad, hon går nu ofta klädd i åtsmitande kläder, trikåer.
Jaques bor ungefär fem mil bort, i en liten tätort på slättlandet men besöker ofta vår by i bergen där han fått vänner, även mig och min fru. Min fru har också blivit en förtrolig extramamma för Gio. Åldern spelar ingen roll, säger min fru.
Jaques är så lycklig varje gång de träffas. Mötet börjar med ett kramkalas. Ansiktet spricker upp i ett leende. Han ser så lycklig ut!
Flickans föräldrar har också efter en inledande misstänksamhet accepterat att de träffas men han får inte sova över. Men de bryr sig egentligen inte så mycket - de favoriserar flickans lillebror.
Nu vill Jaques hyra ett hus i en annan närbelägen by. Taktiskt smart. Han vill vara tillgänglig men inte påträngande.
Han hade tills nyligen ett förhållande med en annan kvinna sedan tre år. Det tog slut - det är Gio han vill ha. Min fru, som får höra mycket skvaller har också berättat att Jaques har gått hos en psykiater för att bearbeta sin fixering vid Gio.
Jag tycker faktiskt synd om honom.
Jaques kan mycket om medicin och näringslära. Äter och lagar mycket grönsaker utan att vara vegetarian, han är en slags semi-vegetarian. Hans egen hälsa skulle nog vinna på att han skar ner på rökningen hellre än att koka så mycket zucchini. Om han är så hälsomedveten, varför tar han så mycket socker i kaffet? Är det verkligen nyttigt? Han är inkonsekvent, motsägelsefull som de flesta av oss.
Han är fransman från början, nu bor han i det här landet sedan 20 år.
Brukar du åka till Frankrike ibland och hälsa på släkt och vänner? frågade jag en gång.
- Jag har inga släktingar där och inga vänner.
Är det inte lite underligt att han inte vill åka tillbaka och inte känner någon enda person i Frankrike? Är båda föräldrar verkligen döda? Något i hans bakgrund är mystiskt. Man undrar om det hände något när han lämnade Frankrike. De flesta är väl lite intresserade av det land där de har vuxit upp och idag är det ju enkelt med e-mail, Skype, Facebook och annat.
Min fru vet inte allt om alla men hon vet mycket om många. Hon är inte skvallrig men inbjuder till att förtroende, människor öppnar sig för henne. Gio har blivit hennes vän. Gio är inte längre oskuld men det var inte Jaques som hade äran att vara den förste. Han känner till detta. Om han är svartsjuk döljer han det väl. Han verkar som vanligt.
Vad arbetar Jaques med egentligen? frågar jag min fru.
- Jg vet inte så noga. Han jobbar visst med lite av varje.
Han har en ganska ny fin BMW i alla fall. Han måste ha pengar. Vi som bara har en skitig gammal Fiat.
Jaques hjälper gamla och klena här i byn och det gör han inte för att imponera på Gio. Han har ett genuint gott hjärta. Hans "vitaminbomber" är omtyckta särskilt bland de gamla och klena. De innehåller citron, honung, gurkmeja, nötter, sojamjölk och lite annat jox. Han kanske överdriver honungens medicinska nytta men vitaminbomberna smakar gott och gör i alla fall ingen skada. En risk är förstås att de förhindrar sjuka människor att komma under riktig behandling i tid.
Han masserar ryggar, hjälper de gamla att slänga sopor, delar ut sina vitaminbomber gratis.
Jag kallar honom Medicinmannen.
Gio bryr sig inte. Hon vill bara lämna byn och åka någon annanstans som alla andra ungdomar som har slutat skolan.
Jag önskar Jaques lycka till med sin kärlek men är inte säker på att det kommer att sluta lyckligt. För honom.