Jag stannar kvar, trots att jag skrivit tusen
poem om människan, naturen, "Gud".
Jag stannar kvar med bokstäver och ljud,
som många andra gör - och även busen...

Jag stannar kvar och söker läsa lusen
av dumhetens och hatets textutbud.
Jag söker jämvikten, balansens amplitud,
som hindrar poesin att bli på snusen.

Jag stannar kvar bland guldkornen och grusen
och ordens smek och skav mot själens hud.
Jag stannar här så länge, varm och frusen

och endast iklädd diktens nötta skrud.
Allt går igen. Det fladdrar till i ljusen
ifrån lyrikens spöklikt bleka brud.