Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
9 mars 2022


Ur Ginnungagap

Ur Ginnungagap
träder alla ting.

Det kommer en tid
när Sädesfröet får fäste
i Jättarnas stockar.

De har vilat och väntat
på att Ektörnes krona
ska sila fram det brusande
vattnet till strandens kant.

De har vilat och väntat
på Storken att valla de ollon
som skänkes från Världens Träd
i takt med Urds vävande fingrar.

Fylgjan får nytt sällskap
när Jorden i Mittenrikets tillstånd
får knoppar och nya blad blommar
i Ask och Emblas anda;

En gåva från Allfader till oss alla.

Med en ny kropp
kan vi urskilja de världar
vi lever och verkar i,
utan att glömma
att själastridens ljusa klinga
inte undgår många män.

Vi spanar från höga sätet
som överblickar alla världar
och förkunnar oss
om hur våra Nornors ödestrådar
virar riken till en viskande matta.

Där går vi och talar
med fågelkvitter
och leker med Örnar
i härlig hamn.

Där skålar vi
det starka skaldemjöd
och hör hur Kvaser hälsar
Mimers skalle välkommen
till källan som porlar
i våra inre brusande bäckar.

Där lyssnar vi
och sjunger
lyriska sånger.

Där vandrar vi
i sällskap med skönhet
på urgamla fädersgångar
och landskapets åldriga
Tomtar och Vättar
talar till oss med
vishetens skarpa tunga.

Men låt oss inte glömma
Munins kraxande
om vad Valan sagt komma skall
ur det tomma Gapet
som göder alla vida världar.

För mellan tankeslagen
kväder Odens andra korp
om tingens företag.

Fara är i färde om Asar anar ofärd,
klyftan växer mellan världar
och drömmar domnar
tankestyrkans oändliga
andliga spejare.

Det är nu
bröder skola kämpa bröder
efter Gjallarhorn tjuter
och Tuppar galer in
yxtid, klingtid;
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtar;

Då himmelen rämnar
och Yggdrasil skälver
och kampen på Vigridsslätten
närmar sig kulmen;

Hammaren mot Jättelika ormen,
Guldhårets gungare mot Myrulven,
Bifrostbrons väktare mot Fenris fader,
hjälten Enarm mot Garm,
svärdlös Ursven mot Muspelfaderns furste.

Denna ritt far fram
medan solen svartnar;

Medan korpen försöker
hitta hem till folkets härd;

Medan Jorden sjunker
mot Jörmungandrs gamla grotta
och himlafästets stjärnor falla ned;

Medan Surts heta låga leker högt
och villigt Urjättens kvarlevor förgör;

Tills det att röken vilar,
och ur askan den nya magiska tiden
famnar Jordens brända sköte,
medan blicken fäster i Odens vagn
bland stjärnors bländande vävverk.

På Valhalls Idavall
skall åter Trädet skörda frukt
åt Valfaders söner
tills nästa kamp spirar
mot Nidhoggs lik;

Då träder nästa
världsring till stånd.

Detta är den världscykel
som slingrar runt trädets rötter,
där ovan kronans runor vilar
uppe i det vindpinade lärda trädet;

Där sitter Väderfölne
högt och ständigt,
skådar djupt ned i
gapet bortom gapet
och får i tomhetens tystnad svar
på alla de frågor som sagor
med runor och bokstavar
förgäves försökt förtälja.

På djupets platå slumrar
Draken inom oss
och inför Hans spjut står vi alla
inför samma sanning.

Den omättliga ormen
gapar, slukar svansen
från sitt högsta väsen
och ger sig själv till sig själv.

Veten I än, eller vad?

Ur Ginnungagap
träder alla ting.




Fri vers av KPJ Sundquist VIP
Läst 132 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-03-10 16:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

KPJ Sundquist VIP