Vakar utan utrymme vaknar
trångbodd

trycker ryggen mot väggen där jag en gång
skrev att jag lever

mina inneboende kräver att få röka inne
skälla ut mig ute på balkongen för gamla oförrätter
hoppa upp på bordet och göra djupa klackmärken
till och med utan musik

jag intygar att deras kontrakt har gått ut
att uppsägningstiden var fel från början

och håller upp mitt vita anlete och pekar på pannan
se där står det

fem minuter har ni ständigt på er
att välja vad ni vill göra med mig

för femtio år sedan bad jag vänligt men bestämt
att ni måste ta era grejer och flytta härifrån

det har nu gått ett halvt sekel
det är dags

många nätter har frågat med suckar
nacken orkar inte längre räta sig rak
bakom ryggen skaver det att jag lever
och djupt nära och borta känns något
vasst pocka

jag lämnade inte för att jag inte vågade
jag lämnade inte för jag fanns inte längre

nu ska jag ställa mig på bordet
det är ju mitt