Det var dags att skriva nu. Bakom 

livet döden framför dörrens springa 

något så skört och sårbart som ett 

litet spräckligt fågelägg. Vem kan skriva 

i dessa dagar som om poesin dör under 

skräckens tidevarv. Hon sopade upp 

resterna av rädslan och märkte att hennes 

kön bultade av en aning. 

Vårens grenar syntes genom hjärnans lins och 

bilderna delade sig mellan civilbefolkningar 

i de av kriget drabbade områdena och den 

overkliga verklighet hon då kallade livet.