Jag står och kikar mellan ovanan och vanmakten
särskiljer mina sinnen så ingen samverkan
når fram till vitögat

lyssnar jag så slutar en önskan andas
känner jag ett tryck över trösten vänder sig
den andra vinden till
smakar alla flugor som samlas kring resterna
ingenting
så händer det inte

tomt luktar som tomt brukar
gammal handstil från när jag trodde som mest

jag har gått förbi din dörr
varit så nära att knacka skalet
men höll mig från att hälla ut mig totalt

nu ligger jag på rygg i ett enkelt radavstånd
här finns inget mer än en ansats

i stunden är jag
tillräcklig