Vårens ljud väcker en flykt
insamlade ord luras i gammal fålla

samma grus rullar som en påminnelse
om sur jord
snart täckt av vårens försök

inga stackare blir någon bukett och hårt hållen i midjan
med böjda blomblad kupas en tillfällig skugga

inget lä i världen skyddar mot en sista utandning
inget osagt ligger villigt med impulser

lukten av passivitet går nästan aldrig att längta bort
den sätter sig strax under minnet

finns det liv i mars