Tåget står och väger
kring en kropp
som jag belystrar
Tiden kommer i kvanta
som stockar sig i timbrötar
i Boden
i väntan på Noregsättets ankomst
från sin sena vändning
i Narvik
Tåget står och väger
Rälsen sjunger drömskt
Myrarna kräver dik(t)ning
genom dagens sista timme
Jag känner rent fysiskt
Sveriges gängliga gestalt
ner inunder mig,
och anar bortöver det mörka
ryssraseriet
som värker fram, vräker fram
i nätter av grubbel och eldkraft
från Kaliningrad till Vladivostok
Tåget står och väger på alla hjulen
med resenärerna utsträckta,
i väntan på sidledesresan
ner i landets längdriktning
Tiden står och väger i en yrvak
vid Jörn,
i sex timmars elasticitet
Kaffet rinner gratis, hudkostymerna solkiga;
ett missat plan till Lettland lyfter
Sömntimmarna defloreras,
står i kalsongerna
i ljuset söder om Jörn
Se det illuminerade ringlet genom norrskogen;
varelser i restaurangvagnen,
varelsers reflexer i glasfönstren
som stryker sina syner över myrarna
och viskar till ensligheten:
”Gå i frid. Du är botad från ditt onda”
Rösternas ljudskap;
en terräng bortom orden,
en himmel ovan stämband och trumhinnor:
lettiskan som talas över mittgången,
gälla, muntra barnarop stigande
ner mot kassan – och jag ser i andanom,
i folkhopens dansande rörelse av vass och sjögräs
i restaurangvagnens trängsel
dirigentens Kristusgestalt i Matteuspassionens slutkör;
värmen ur väggradiatorerna under fönstren
under vänster arm,
de milda, utflutna konturerna
med glasögonen uppskjutna i pannan,
gratis kaffe hela dagen
Allting har fört mig precis hit,
but that changes fast, by the looks of it
Ingen pyroklastik, inget krig,
men ett ringel i ljus i Jörn
Efter Umeå, more light, more speed,
more folks flowing, more chatter
more engine, more sexual physics,
more intercoursal fantasies
Tåget vrider sig längs rälsen;
en tusenfoting med tusen fönster
och oräkneliga invånare
med biljetter
Dagen sväljer förtreten
och öppnar Stockholm för ankommande,
mögliga av resefukt; krumma gestalter, ankomna, malätna,
släpande sig ur Theresienstadt, ur Schlaraffenland